Går inte en dag utan att jag tänker på Spunky Boy. Samtidigt som jag är glad för att han kommit till sånt bra hem och att jag har Amtess, ångrar jag mig att jag sålde honom. Jag kunde ha haft kvar honom, sparat pengar till ny häst. Han skulle ha kunnat gått helt vanligt. Det var ju endast för att det såg dumt ut när jag red honom då jag var lång, men inget annat. Han kunde ha varit kvar. Usch, saknar honom så jävla mycket. Jag tog aldrig vara på tiden jag hade med honom riktigt, vilket jag tagit lärdom av och njuter av varje dag med Amtess. För man vet aldrig vad som kan hända tyvärr. Spunky Boy kommer alltid vara en stor del av mitt liv, han va ju min första storhäst, det var honom jag verkligen lärde mig att rida på! Han är det finaste varmblodet jag någonsin sett och jag är stolt över att kunna säg att det är jag som tagit honom dit. Han kommer alltid finnas med på något sätt ... Underbara Spunky! <3


Tillsammans visade vi människor att ett nummera på halsen och ord i ett pass inte har någon betydelse när man har viljan och kapaciteten.