När jag gick i grundskolan, i 3-4:an någon gång där. Då blev jag mobbad för att killarna i klassarna högre tyckte jag var tjock. Vilket jag inte var speciellt mycket, var inte den smalaste, va inte den tjockaste utan var väll mitt i mellan. Dom sjöng "Banta amelia" istället för låten "pant mera" eller vad dom sjunger. Då åt gick ingenting på några veckor och gick ner runt 10kg. Även en vuxen sa att jag var tjock och det var då jag slutade äta.

Jag HATAR t-shirts och tröjor som inte har en dragkedja. Alltså tjocktröjor som sitter åt vid halsen.

När jag var yngre, kanske 11år dök jag från en flytbrygga i en sjö. Dök ända ner till botten och fastnade med händerna i leran. Kom inte loss utan min bror och en kompis fick ta tag i mina ben och dra upp mig. Nästan så jag svimmade då jag inte kunde andas, var där nere ett bra tag. Efter det har jag aldrig någonsin dykit och badar helst inte. Hoppar inte ner från bryggor längre.

Jag blir lätt sårad, när någon säger något i skolan. Att jag är ful men sedan säger att det är på skojj. Jag tror dom på allvar och tar åt mig något enormt.

Jag grät när jag var själv och ingen kunde se mig i flera veckor när jag hade sålt Spunky Boy.

Jag blir sjukt glad när folk säger positiva saker om mig. Som när Thomas berömmer mig när jag rider kan jag inte sluta le, haha, känns konstigt att flina för sig själv men blir glad.

Jag har gått omkull med en häst i ett dike. Hästen hamnade över mina ben, jag kunde inte röra mig och hästen kom inte upp förrens ett par minuter av sprattlande. Min kompis stog med telefonen i handen och hade skrivit in 112, så hon frågade mig i panik om hon skulle ringa ambulansen. Då började jag skratta.

Jag skrattar ALLTID när det händer hemska saker, när det är saker som händer mig speciellt. Kan inte rå för det.

Jag vill helst inte tävla, men vill ändå tävla. Men blir så jäkla nervös på tävlingar och skakar när jag rider fram. Men när jag kommer in på banan tänker jag bara på banan och hästen.